...hur gör man för att arbetet skall bli roligare? Hur får man sina stackars studenter att koncentrera sig på den demografiska transitionen, Locarnoavtalet eller Saltsjöbadsandan när det är så mycket intressantare att hålla sig á jour med vad kamrater har för status på Facebook, en ny video på YouTube eller bara surfa runt? När till och med vanligt skrivarbete med papper och penna ter sig mer lockande är multimediala lektioner på skärmen med interaktiva kartor, ljudfiler och filmsnuttar från när och fjärran?
Ryktet om de digitala infödingarnas simultankapacitet verkar inte sträcka sig till förmåga att samtidigt studera och kolla Facebook. Förmågan att simultant hålla igång ett oräkneligt antal konversationer via olika sociala media kan vid en första anblick verka som simultankapacitet, men vid en närmare skärskådning visar det sig att alla dessa små blinkande fönster som pockar på uppmärksamhet mest innehåller enstaka ord eller meningar, ofta bara "feeeeeet, mannen", okvädingsord med referenser till mödrar och diverse onämnbara sexuella aktiviteter eller kommentarer till varandras bilder, ofta i superlativer, fiiiinaste, sötaste...
Klassisk katederundervisning är inte heller så enkel, om man inte inleder med kroppsvisitering och befriar det ärade publikum från alla störande objekt i form av smartphones, MP3-spelare och bärbara spelkonsoler... och en sådan åtgärd är inte direkt förtroendeskapande, relationsskapande, inlärningsgenererande...
Kanske all undervisning bör paketeras i form av rappade videoinslag på YouTube? Men hur blir det då med bildningsidealet? Hur blir det med att insupa NY kunskap och placera in den i förhållande till redan förvärvad kunskap? Hur blir det med att revidera gammal kunskap när ny information tillkommer, om processen ständigt störs av ett blinkande fönster med den uppfordrande frågan "wazzup, brush..?"
Visar inlägg med etikett Facebook. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Facebook. Visa alla inlägg
söndag 20 mars 2011
Tråkigheter...
Etiketter:
digital,
Facebook,
simultankapacitet,
sociala nätverk,
undervisning
torsdag 7 januari 2010
Tokig ordning, mer om social nätverk
...nu blir jag tjatig, men det blir ju så när man är ostrukturerad men har en agenda att hålla sig till. Mer om sociala nät och vad man gör med dem i skolan. Jag har Facebook, MSN, Twitter, hade Lunarstorm när det var på tapeten också. Jag såg Lunar och MSN som ytterligare en kontaktyta mot eleverna, efter devisen "utan relation, ingen inlärning". Och visst funkade det, jag pratade, och pratar med elever om skola, läxor, uppgifter, sjukanmälningar och annat den vägen, och håller även kontakt med forna elever. Facebook har väl ett bredare användningsområde, där har jag inte bara elever utan även andra vänner, nära och fjärran. Skillnaden mellan att vara privat och personlig har hittills inte blivit något problem, inte för mig i alla fall ;-) Jag tror att jag skall lägga en länk till filmen i förra inlägget även på Facebook, alltid är det någon elev som ser den. Education by stealth... Vore kul om det kom kommentarer från elever, kanske till och med i klassrummet. Twitter skulle det här handla om egentligen... Twittrar inte så mycket, jag är för mångordig för det lilla formatet... jag kanske kan få eleverna att börja Twittra, till exempel sjukanmälningar... eller en tävling, åk spårvagn och Twittra dina intryck, minst 10 inlägg från valfri spårvagnslinje... att sedan, i skolan, skrivas om till en berättelse.... Återkommer med resultat från den övningen, om det blir några.
Etiketter:
education,
Facebook,
MSN,
sociala nätverk,
Twitter
Baksidan av social nätverk
Hur lär man ut netiquette, vad man lägger ut och vad man inte lägger ut? Samtidigt som det är roligt att dela med sig, blir det ibland svårt att dra gränser. Flera kollegor vill inte använda Facebook för att det känns för privat. Det går ju dock att begränsa vem som får se vad och som vuxen har man förhoppningsvis tillräckligt med självkännedom, självkänsla, känsla helt enkelt, för att avgöra vad man delar och vad man inte delar...
Men barnen och ungdomarna då? Ibland känns det som att deras framförhållning i bästa fall sträcker sig till nästa lektion, hur skall man få dem att tänka sig för innan de delar med sig av allsköns fåniga filmer av sig själva och andra? Den här filmen kanske kan vara ett steg på vägen:
http://www.commoncraft.com/protecting-reputations-video
Men barnen och ungdomarna då? Ibland känns det som att deras framförhållning i bästa fall sträcker sig till nästa lektion, hur skall man få dem att tänka sig för innan de delar med sig av allsköns fåniga filmer av sig själva och andra? Den här filmen kanske kan vara ett steg på vägen:
http://www.commoncraft.com/protecting-reputations-video
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
