Böcker...

Plöjde lite böcker under förra veckan, det var utläst i bokhyllan och mor hade vänligheten att låna ut lite... började med en enkel thriller av Robert Ludlum, ni vet, han med Jason Bourne... tja, vad skall man säga... Det kändes som ett hopkok av alla möjliga andra böcker, allt från Vår man i Havanna till Täcknamn Odessa... fast helt utan sammanhang. En vänlig tolkning är att den var dåligt översatt, men jag tror inte jag bryr mig om att läsa om den på orginalspråket.
Att istället kasta sig in i Helene Turstens "Det lömska nätet", tätt följd av Arnaldur Indridasons "Frostnätter" var en ren njutning, i jämförelse. Inga Nobelpristagare kanske, men det var det här jag var ute efter, ren och skär avkoppling att tillfälligt förlora sig i. Det bästa sparade jag dock till sist, så söndagen tillbringades till största delen i stillhet tillsammans med Paul Auster och "Osynlig". Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det är skillnad på böcker, helt klart. Har du inte upptäckt Paul Auster än, så har du många behagliga timmar framför dig.
Varför skriva om detta då? Allt läsande blev förstås en flykt, från städbehov och planen på att läsa klart en bok om handledning... Skall strax sätta mig med den...
Frågan som dök upp idag handlar om vad det är som gör att jag så totalt kan försjunka i läsning, medan det är så svårt att få adepterna att ta sig igenom en tämligen enkel bok... 15 sidor på 90 minuter, med den takten hinner man ju nästan glömma vad som stod på föregående sida... nu kanske jag är nedlåtande, förlåt så mycket... det är väl skillnaden jag är ute efter... för mig är det ren avkoppling från vardagsbekymren att sjunka ned i en bok, uppenbarligen inte så för andra. Är det en anstränging? Vad gör man i stället då, när man vill koppla av? Jag är väl för inkrökt för att fatta... Tips mottages tacksamt!